Dagen började med en ”work-shop” i brain-storming med en kreativitetskonsult som berättade om hur viktigt det är att låta alla komma till tals när man jobbar i grupp. Det finns tre typer av människor sa han: starters, stoppers och häng-med-kurtar.

Sedan hade vi en timmas lunch och mingel. Det serverades minestronesoppa och hembakt bröd.

Efter lunch var det dags för lite gammal god kulturhistoria. Lektor Per-Ulf Modhin föreläste om hättor och gamla småländska knep för att infånga småvilt.

Dagen avslutades med att en marknadsföringsexpert från Stockholm berättade om ”sociala medier” och den digitala revolutionen som snart är här. Han tyckte att vi gjorde helt rätt i att blogga om vår verksamhet, och att vi inte skulle bry oss om att vissa människor vill sätta käppar i hjulen för oss. Framtidens kommunikation är en dialog med mottagaren, och internet är som ett enda stort torg där konsumenter och varumärken möts på lika villkor, sa han. Vi ska bygga ett varumärke som vi delar med oss av till alla där ute. Då vill det minsann till att man kan handskas med både kreti och pleti – men på ett juste sätt!

Alla är trötta, men laddade inför framtiden!

Nu kör vi!

Med varma hälsningar,

Vivan

PS: Claes den nittonde Bock – du vet väl att inbjudan står kvar!

Claes den nittonde Bock, en av de som gör internet till en mycket obehaglig plats, kallar mig för lögnerska och vidhåller att Vretmåla inte finns. Vi tror fortfarande inte på att någon tror att det han säger är sant, men hatet och människoföraktet som genomsyrar det han skriver gör en alldeles mörk-rädd!

Varför finns det så mycket hat, och hur kan man hata något som Vretmåla? Varför vill man till varje pris nedgöra någon som bara vill väl? Varför sprider man lögner och inte kärlek? Internet är en bra uppfinning – framför allt för oss i glesbygden – men ibland undrar man om man egentligen ska få säga precis vad som helst?? Man måste alltid komma ihåg att det finns människor bakom varje hem-sida!!!

Det har blivit svårare att stiga upp om morgnarna. Jag är ofta ledsen när jag äter frukost. Jag blir allt räddare för stämningen som råder på internet. Jag har ofta svårt att somna om kvällarna. Tankarna maler och maler.

Känslorna av uppgivenhet, rädsla och sorg delar jag med många som jobbar på muséet. Det råder ofta en tyst och uppgiven stämning på fika-rasterna. Några svär, andra gråter tyst. Ibland önskar någon att internet aldrig hade hittats på.

Många vretmålabor har kommit in på muséet och berättat att de känner sig kränkta. Det har gått så långt att kommunfullmäktige samlade till rådslag. Vi kom fram till att härda ut och vända andra kinden till. Det är Vretmåla-andan det! Vi är envisa, men godhjärtade och förlåtande!

Till nät-marodören vill vi alltså sträcka ut en hand: Kom till oss! Du är – precis som alla andra – välkommen att besöka vår vackra hemtrakt. Kom och hör vinden susa i yster dans genom granarnas grenar och barr. Kom hit till oss och fatta våra utsträckta händer; lyssna till de gamlas berättelser från förr, hör barn skratta och hästar gnägga; hör slamret från träullsfabriken där fliten bor. Kom och se lärkorna kasta sig huvud-löst mot den azurblå smålandshimlen. Kom och njut av att vandra barfota över sandstranden – Vretmålas läppar i väster som är förenade med havet i en evig salt-stänkt kyss.

Vi ger oss inte. Vi sträcker ut en hand. Till oss är alla välkomna, hälsar hela Vretmåla!

Vid pennan (eller kanske snarare tangentbordet),

Vivan Bruus.

Hur som helst kan lite snabb-fakta om Vretmåla vara på sin plats. Det är säkert fler än nät-mobbaren som är intresserade av det!

***

Vretmåla ligger cirka sex mil från Skillingaryd. I Vretmåla bor sex hundra personer, varav de flesta arbetar inom träullsindustrin. Som samhälle kan vi stoltsera med såväl ICA-butik och hembygdsmuseum som landsväg med övergångsställe och prunkande rabatter.

Stadsfullmäktige leds av Stig Björnsson, och Vretmålas slogan är ”Vretmåla – lite mindre, lite enklare”. Vretmåla ingår i Skillingaryds kommun.

Namnet Vretmåla är en sammanslagning av två ord: ”vret” och ”måla”. ”Måla” vet nog alla vad det betyder, och ”vret” är – som många känner till – ett gammalsvenskt ord för en tjock och knögglig utväxt på en stubbe. En rimlig teori är att någon en gång målat en stubbe i någon färg.

Orten Vretmåla finns belagd i arkiven sedan 1634 som en liten notis gällande ett tvistemål involverande bonden Petter Skruuv som anklagats för att ha stulith tvenne hönsebarn från prästen Jöns Jacob Brabantius kycklinghägn. Harmsen på grund av anklagelsen ska Skruuv ha berövat prästen Brabantius denne sin högra örsnibb medelst en gaffel. Sedan har det rullat på.

Fram till 1800-talet bestod Vretmåla av en samling bond-gårdar. Människorna som bebodde trakten var gudfruktiga och utsädet gav rik utdelning i den feta mat-jorden. Få incidenter liknande den som beskrivs ovan finns noterade.

På 1896 anlade entreprenören och industrialisten Jörn Ossian Axelander en träförädlingsfabrik i Vretmåla. Som en liten passus, för den som är intresserad, kan nämnas att en utställning om Axelanders liv går av stapeln på Vretmåla Hembygds öppnar den 19/3!

Axelander studerade träteknik i Bristol, England under 1800-talets senare hälft, och hans far var bryte i Vretmåla. Valet av plats att förlägga sin industri på var med andra ord självklart!

Träullsindustrin blomstrade tack vare den givmilda smålandsskogen, inte minst på fyrtio-talet då det var på modet att skicka sköra saker i paket, och då Axelander avled i kräfta år 1972 tog en av hans tre söner -  Ossian – över fabriken som nu vuxit till en riktig industri.

Ossian Axelander sköter fortfarande ruljangsen och är en respekterad person i både svenska och internationella affärskretsar.

I Vretmåla finns både fristående hus, gamla stugor och radhus. Många håller sig med häst eller hund eller både och.

Bland prominenta vretmåla-karaktärer kan nämnas Sune Mangs, som kommer från Vretmåla (det vet alla), och underhållaren Kjell Lönnå firar gärna semester här precis som poeten Markus Birro!

Här är en bild från Vretmåla borderterriersällskaps års-träff.

I fortsättningen kommer ni att kunna lära er mycket om Vretmåla på den här bloggen.

Mycket välkomna hit! Men inga blogg-fascister, tack!

Med varm hand

/Vivan B.

Hjärtliga hälsningar,

En lättad med beklämd Vivan Bruus

Vi på Vretmåla Hembygdsmuseum känner oss kränkta. Fruktansvärt kränkta! Någon har bestämt sig för att bedriva en hat-kampanj mot oss – helt utan anledning. Men vi har våra misstankar om vem som ligger bakom detta dåd. Man blir både ledsen och rädd.

Händelsen kommer polisanmälas. (Stort tack till ”Staffan” som upplyste oss om detta!)

MVH

En ledsen Vivan

Just nu är vi på Vretmåla hembygdsmuseum verkligen i ”spånar-tagen”. En stor utställning om träullsmagnaten Jörn Ossian Axelander är under uppbyggnad.

Besökarna kommer få upptäcka flera sidor av Axelander – den hårdnackade yrkesmannen som lade grunden till Vretmålas träullsindustri år 1896, den potente rip-jägaren, den väne familjefadern och mycket mer. Det kommer bjudas på massor av spännande saker: planscher i fyrfärgstryck, föreläsningar och kostym-galleri är bara något av allt vi planerar!

Den 19/3 öppnar utställningen om Jörn Ossian Axelander – vretmålapojken som blev en av den svenska industrialismens förgrundsfigurer.

För övrigt verkar nät-hataren Claes den nittonde Bock ha dragit sig tillbaka till den håla han kom ifrån. Det tackar vi för. (Sune Mangs frisyr finns såklart kvar på muséet).

Hjärtliga hälsningar,

Vivan

Den person som så fegt döljer sig bakom namnet Claes den nittonde Bock skriver att det inte stämmer att vi köpt in Sune Mangs frisyr till muséets samlingar. Dessutom hävdar samma ”skribent” och kultur-hatare att Mangs inte alls kommer från Vretmåla.

Sune Mangs må vara född i Finland – vi har heller inte hävdat motsatsen – men han växte upp i Vretmåla. Det finns många som kan styrka detta påstående.

Vi tror naturligtvis inte att någon håller Claes den nittonde Bock:s förtalsförsök för sanning. Men vi vill ändå uppmärksamma följande: Vretmåla Hembygdsmuseum bedriver en seriös verksamhet. Verksamheten är baserad på gedigen kunskap och omsorg om vårt gemensamma kulturarv. Dessutom får vi statligt stöd för att bedriva denna verksamhet. Vi har inget att vinna på att hitta på lögner om vad vi har i våra samlingar. Vi avhåller oss från att fara med osanning å det strängaste.

Nu hoppas vi slippa liknande angrepp i fortsättningen!

Vid pennan,

Vivan Bruus

Här kommer en bild på Sune Mangs frisyr som numera finns att beskåda på Vretmåla Hembygdsmuseums alldeles särskilda heders-plats.

Här är frisyren:

(Det kanske inte är hela frisyren – men det är mer än de flesta andra har!)

Välkomna till oss på Vretmåla Hembygdsmuseum!

/Vivan

Vi tycker att det är viktigt att alla människor kan få känna de historiska ving-slagen från just Vretmåla, och därför har vi startat den här bloggen.

Jag som skriver här heter Vivan Bruus och jobbar som informatör, receptionist och café-föreståndare här på muséet. Här kommer alla som är intresserade kunna följa med i allt skoj och kul som händer på vårt lilla museum.

Hos oss kan du göra en riktig djup-dykning i Vretmåla sockens långa historia, gå på en guidad tur i det gamla brukssamhället (om vädret tillåter) och ta en kaffe med tillhörande finsk pinne.

Extra kul är det att vi idag har möjlighet att presentera vårt allra senaste tillskott i samlingarna: revy-kungen och tillika vretmålasonen Sune  Mangs frisyr!!

Hjärtligt välkomna att ”kika förbi”!

MVH

Vivan Bruus